Får Skolportens veckobrev.Forskning ofta i fokus. Lucas Forsberg visar sig ha forskat kring frågor jag funderat på i många år, först som lärare under Lp094 och idag som förälder till en åttondeklassare. Föga förvånande har han ett av mina ämnen, historia. 20 år yngre än jag, bosatt här, svensk, men född i annat land. Letar man efter likar hittar man dom!
Han sätter ord på mina tankar med sin forskning kring föräldraengagemang och läxor. Syftet beskrivs här:
"Avhandlingen ingår i ett större forskningsprojekt där vardagsliv i barnfamiljer jämförs mellan Sverige, USA och Italien. Syftet har varit att studera hur moderna familjer får ihop sin vardag" Artiklarna handlar om hur föräldrar och lärare förhandlar om ansvaret för barnet, både pedagogiska frågor och barnens beteende.
Exempel på iakttagelser/resultat: "När man pratar om föräldraengagemang så menar man nästan alltid det formella engagemanget; att vara klassförälder, sitta i skolstyrelsen och så vidare. Så gott som aldrig talar man om läxor - trots att läxorna upptar en stor del av barnfamiljernas vardag. Jag hoppas att lärarna inser att det är ett stort arbete som föräldrarna gör. Ett stort arbete som dessutom leder till konflikter. Vill man ha det så? De föräldrar som jag har tittat på har både de kulturella och ekonomiska resurserna som krävs för att engagera sig och ändå blir det bråk. Hur är det då i familjer med sämre förutsättningar kan man fråga sig?"
Ja, hur är det med det? Hur jämlik är skolan?
Engagemanget från föräldrars sida är stort MEN, vilken utdelning ger det för den enskilde eleven? "Ganska snart insåg jag att det familjer bråkar mest om är läxor" Och de föräldrar som inte alls vare sig löst koden eller är engagerade, hur går det för barnen?
"Även om mycket annat är på lärarnas villkor så verkar det finnas en idé om att om bara föräldrarna engagerar sig så ska skolans problem lösa sig."
Har själv jobbat utifrån detta perspektiv. Det blir komplicerat och faktiskt mkt otydligt, särskilt i rollen förälder.
Den andra sidan av myntet: "Samtidigt så kan de föräldrar som jag har studerat också ifrågasätta lärarnas kompetens, så frågan är vem som disciplinerar vem." Komplicerar det i sin tur för läraren i förhållningssättet till föräldrar?
Kände på mig allt detta när jag var lärare, känner det supertydligt nu när jag är förälder till elev i åttan. Föräldrar blir stressade, stressar i sin tur barnet, vardagssituationen blir stressad. En j-la ond cirkel där sinnet inte är fritt och får utvidgas. Subjektiv -ja. Smått stressad över sonen -ja. Han skrattade och log, hade tillförsikt som liten, jag är livrädd att han ska förändras med kraven -frågan blir om jag ska behöva tänka så överhuvudtaget? Trygg och nyfiken, så är det inte längre.
"Så gott som aldrig talar man om läxor - trots att läxorna upptar en stor del av barnfamiljernas vardag. Jag hoppas att lärarna inser att det är ett stort arbete som föräldrarna gör. Ett stort arbete som dessutom leder till konflikter. "
Artikeln på Skolporten avslutas av Lucas Forsberg:
"En annan sak som jag vill lyfta upp till diskussion är att det här med läxor faktiskt är rätt komplicerat. Å ena sidan så uppmuntrar lärarna föräldrarna att hjälpa till med läxorna, å andra sidan så får föräldrarna absolut inte gå över gränsen och göra läxorna åt sina barn."
Detta sätter fingret på vad det handlar om anser jag.
Fd lärare och mor som faktiskt tycker skolan är skitjobbig just nu. Jag ska uppfostra och leda min son till vuxenlivet, men den tid vi har tillsammans handlar om läxor och tjat kring skolfrågor. Samtal om livet, aktuella/historiska/vetenskapliga händelser och annat praktiskt hinns inte med den korta tid vi har på kvällarna.***Stress***
