Glädje (i juletid)

Mycket Skolportal har det varit den senaste månaden. Massor av möten med pedagoger, skolledare och administrativ personal. Alla har de suttit och för första gången klickat in sig på sin egen sida i skolportalen. Några har sett våra visningsbildspel från testmiljön, men de flesta mötte portalen och dess utseende och uppbyggnad för allra första gången.
Aldrig trodde jag att en portal kunde sprida så mycket glädje! "Jag kan, vad enkelt det var!", "Nej men, vad bra!", "Vilka möjligheter!", "Det här är mycket bättre än jag trodde!". Ungefär så i korta ordalag har det låtit under alla våra kurser.
Vi har också hört spontana utläggningar om hur de kommer att vilja jobba och prova nya grepp med eleverna.

Idag fick mina två kolleger, Inger och Lena, en applåd efter avslutad kurs för skolledare!
Vilken julklapp för oss e-utvecklare!

IT och pedagogik med vår nya Skolportal

IT i skolan är inget självändamål, har aldrig varit. Pedagogik är lärarens/pedagogens kompetens. De två kan inte leva utan varandra i skolans värld.
IT är ett medel inte ett mål. IT som används medvetet av pedagoger utvecklar metoder och lärandesituationer som ger lust, leder till ett ökat lärande och ökad lust till lärande, växande, vidgar sinnen, får barn och unga att mötas, bli delaktiga och att må bra!
Under åren vi haft kurser för pedagoger har jag sett hur just de pedagoger med idéer om hur man får barn och unga att vilja lära och som har en uttrycklig vilja att se människor växa har hittat de mest fantastiska sätt att använda datorn -och som sett hur bra det funkar.
Varför ska vi införa Skolportalen, varför ska vi få mer jobb, vi som redan har så fullt upp? Det har vi hört att det uttrycks ute på enheterna. Varför ska vi inte införa skolportalen? säger jag. När pedagogen ges möjlighet att tillsammans med elever dela, öka, söka, engagera, vidga, se, bekräfta -och framförallt lära, fast lite mer tillsammans än tidigare?
IT tillsammans med pedagogik kan skapa underverk är min fasta övertygelse.
Go Skolportalen, go!

Vad som gör en glad eller lycklig

Att skriva att jobbet just nu gör mig lycklig känns lite svårt, för vem vill berätta det för världen? Lycka ska väl vara annat som en djup känsla med naturen, ett med varandet och allra helst med en partner, i nära relationer. Det som har det där själsliga djupet. Lycka, känna sig glad -vad är skillnaden? Lycklig får man nog bara vara när det handlar om kärlek. Glad får man vara över ytliga saker. Fast jag vet inte.
Den här veckan har skolportalsutbildningarna gjort mig glad, och känslan är lycka. Deltagarna har upptäckt saker, fått ideér, jobbat vidare, ställt frågor och haft ett leende på läpparna. De har sett möjligheter med vår portal. Att se människor bli kreativa, oberoende av ålder och position, är en makalös känsla.
En följeslagare (måhända påhejare!) denna vecka har varit Eurythmics. Då var det åttiotal och tre flitigt spelade Lp-skivor, som man nu bara kan tanka ner från iTunes.
Pang! Varenda textrad sitter, melodi och rytm rätt in i lyckocentret. Hjärta, mage...pirr från förr. Lycka idag.
Och. För våra unga vill jag att de ska bli lyckliga av anledningar som är mer än dem själva.

Skolan och innovation

Nackas stadsdirektör håller trappmöte varje måndag. Idag berättade han om intrycken från en föreläsning med "den som tar mest betalt" dvs Kjell A Nordström, professor på Handelshögskolan i Stockholm. Föreläsningen riktade sig till rektorer och biträdande rektorer i kommunen, framtiden och itiden var ämnet -förstås.
Innovation är framtiden. Att hitta/bygga/verka för nya idéer är framtiden för varje land. Gemensam nämnare, den enda tydliga, för framgångsrika företag är att de drivs av dyslektiker (!). 40% har det gemensamt. Vad utmärker en dyslektiker kan man fråga sig. Kanske en stor portion av innovativt tänkande som genomgående tema för att klara livet.
Tur att det finns dyslektiker (och andra som inte lägger sig main-stream), synd att skolan inte får vara mer innovativ och kreativ.

Elevredovisningar på 1:1 gymnasiet YBC

Fick förmånen att delta en förmiddag när vårt nystartade gymnasium YBC, Young Business Creatives ettor hade redovisningar på sitt första stora projekt Global handel 2.0.

Eleverna satt i en biosalong med datorerna i knäet, lyssnade, tittade och antecknade i sina bloggar. En grupp hade utnyttjat filmmediet och satt ihop informativa, insiktsfulla snuttar samt interjuer kring ämnet Global handel.
Det här är bara början på deras resa, och jag ser framför mig vilken häftig utveckling de kommer att genomgå med datorns alla möjligheter ständigt tillgänglig, nätets resurser och duktiga lärare som vägleder.

Kunskap

Har i kväll sett ett halvt program om och med spionthrillerförfattaren John le Carré. Fantastiskt intressant person. I slutminuterna pratade han om kunskap, och den ofantliga kunskapsmängd som finns tillgänglig idag. Det är inte kunskapen som kommer att göra oss klokare sa han.
I min tanke hoppar jag genast till skolans värld och våra unga idag. Bedrar vi dem genom att förespegla dem att det finns kunskap? Att ha fokus på kunskap och behandla den som en "sak".
Ska vi verkligen tvinga unga att "värdera, analysera och jämföra"? Borde vi kanske vrida fokus? Måste alla unga idag förhålla sig till all kunskap som serveras? Vill vi ha: Värderande, analyserande, jämförande männislor som i varje möte och vid varje kunskapsmöte ska sätta i gång processer? Vad blir det av klokskapet då?

Invandrare eller invånare?

Min kollega Sandra som är en utmärkt spanare har hittat artikeln (på Omvärldsbloggen) som diskuterar och vill vända på begreppen. I flera år har "världen" talat om Digitala infödingar, födda efter cirkus -84 kontra Digitala invandrare, dvs vi alla födda efter och till och med decennier före infödingarna.
Nu pratar en kanadensisk konsult istället om invånare och besökare. Av någon anledning (ålder kanske :-) känns dessa begrepp mer relevanta för mig och förmodligen för många med mig som slukat den digitala världen, trots att vi är invandrare!
Det handlar om hur man använder nätet, helt enkelt.