fredag 3 april 2009

Botanik -nätflora

När jag gick i skolan och var 11-13 år hade vi i två somrar i läxa att pressa blommor. Skapa ett herbarium som skulle bestå av totalt minst 90 arter. Varje växt skulle familjebestämmas och anges med sitt latinska namn. Första sommaren gick lätt, andra sommaren fick jag bege mig ner i havsdjupen, in bland stenar och ner i sankmarker. Floran i färg var guiden när jag skulle artbestämma mitt fynd.
Nu har tre före detta utvecklingsingenjörer på Ericsson skapat en sajt där man kan söka sin "växt" utifrån 30 olika karaktärer. Fascinerande, faktiskt! Gå ut och plocka en okänd ört och stega dig vidare på sajten Digiflora.
Jag fattar att jag fick kunskap och som följd av det ett intresse genom mitt eget samlande och pressande.
Går alltså vidare i min tankegång om skolan. Skulle jag överhuvudtaget finna detta intressant om jag inte "tvingats" pressa dessa blommor? Är detta viktig kunskap överhuvudtaget? Har jag, i mitt privata och proffesionella liv, någon som helst användning av detta? Går förtås inte att svara direkt på men jag kan säga att: -Ja, jag har haft nytta/glädje av detta, bland allt möjligt annat jag haft nytta/glädje av. Svårt.

Åtta av mina pressade blommor ramade jag in i 20-årsåldern.
En särskilt vacker Linnéa finns i sovrummet på lantstället. Plockad, pressad och artbestämd av Gunbritt år 1969.

Hjärtats innehåll

torsdag 2 april 2009

Make Sweet -rara saker


Tänk vad roligt! Att puffa andra, göra rara saker för vänner, sina kära och andra. Du lägger till bild och text till ett hjärta, en flagga, segelbåt eller en tatuering på ryggen.
Vad gjorde jag? Ett animerat hjärta med sonen i förstås!
MakeSweet -Creativity has a flavor kan du och dina elever göra fantstiskt fina och rara saker. Här i bloggen blir de inte animerade, varför vet jag inte, så ni får inte se hur det ser ut i hjärtat. :-(
e-smarts vajande flagga ser ni inte heller, men gör själv så får ni se!

fredag 27 mars 2009

Om skrivande


Via IT-mamman kommer denna artikel>> Läs den!
Ur artikeln
"Skrivandet är kommunikativt. Att skriva gör man för att man behöver, vill, kan, har något att säga, vill säga, vill uttrycka eller för att ge sig själv mening och innehåll. Skolan borde damma av skrivundervisningen, skapa undervisning, delta i samma språkliga arenor som framtidsskrivarna – våra elever."
Till dig som är pedagog i Nacka säger jag: -Använd vår skolportal till att skriva mer. I wikis och i bloggar, tillsammans och i olika sammanhang!

På kurs


I veckan hade vi e-utvecklare en heldagsutbildning i Skolportalen. Vi blev alltså utbildade själva. Det handlade om strukturen och kopplingarna som finns bakom skalet och om alla specialkonfigureringar som är gjorda och som är möjliga att göra. Kul dag tyckte jag!

Till en början hann jag anteckna och ta skärmbilder, men ju längre in i "systemet" vi kom desto svårare blev det. Kopplingarna blev många och gick i cirklar. Att förstå hur och var jag ska skriva params, klamrar, url:er, och vilken väg jag tar mig dit och vad allt får för konsekvenser var svårt de två sista timmarna.
Kanske lösningen finns här: ?contents=1

Varför skriver jag då detta? Jo, därför att det är så bra att bli påmind om hur omöjligt det kan vara att ta till sig nytt när man är på kurs och blir presenterad helt nya saker. Hjärnan hinner inte med det nya. Även om man i stort begriper, kommer man inte att kunna genomföra stegen utan hjälp nästa gång. Vi som utbildar och är lärare måste ständigt ha det i åtanke, och har man fått prova på att inte helt hänga med kanske man tänker på det lite mer!

söndag 8 mars 2009

Skolan och mina funderingar

Sedan jag sökte till lärarutbildningen för mer än 30 år sedan har jag haft tankar om att jag vill göra skolan annorlunda. Jag har har helt enkelt inte varit glad åt skolsystemet. Inte det jag själv gick igenom och inte heller det jag mötte som nyexaminerad. Vid Lpo94 fick jag en nytändning, slängde allt material jag sparat i pärmar och började från början. Entusiastisk till en början, kriterier och mycket tänka själv men jag hittade baksidorna snabbt och mina elever visade att de fanns. Ska jag jämföra föregångaren till Lpo94 så producerade den mer nöjda och ansvarstagande och mindre flyktbenägna elever. Eller har det med oss föräldrar att göra?
Nu, med webben, ser jag möjligheter till den skola jag vill ha. Bara det här med att dela med sig, att kunskapen som eleverna ska leverera inte är individuell utan kollektiv. Vi använder den, ändrar, förfinar, pusslar ihop, gör den till vår.
Eleverna producerar och har tillgång till bilder, kartor, filmer, interaktivitet och kan skapa och dessutom delta genom bloggar, wikis och communities.
Att så många lärare inte ser detta och inte hoppar på tåget är tråkigt.

lördag 28 februari 2009

Ibland möter man sina egna funderingar från annat håll


Får Skolportens veckobrev.Forskning ofta i fokus. Lucas Forsberg visar sig ha forskat kring frågor jag funderat på i många år, först som lärare under Lp094 och idag som förälder till en åttondeklassare. Föga förvånande har han ett av mina ämnen, historia. 20 år yngre än jag, bosatt här, svensk, men född i annat land. Letar man efter likar hittar man dom!
Han sätter ord på mina tankar med sin forskning kring föräldraengagemang och läxor. Syftet beskrivs här:
"Avhandlingen ingår i ett större forskningsprojekt där vardagsliv i barnfamiljer jämförs mellan Sverige, USA och Italien. Syftet har varit att studera hur moderna familjer får ihop sin vardag" Artiklarna handlar om hur föräldrar och lärare förhandlar om ansvaret för barnet, både pedagogiska frågor och barnens beteende.

Exempel på iakttagelser/resultat: "När man pratar om föräldraengagemang så menar man nästan alltid det formella engagemanget; att vara klassförälder, sitta i skolstyrelsen och så vidare. Så gott som aldrig talar man om läxor - trots att läxorna upptar en stor del av barnfamiljernas vardag. Jag hoppas att lärarna inser att det är ett stort arbete som föräldrarna gör. Ett stort arbete som dessutom leder till konflikter. Vill man ha det så? De föräldrar som jag har tittat på har både de kulturella och ekonomiska resurserna som krävs för att engagera sig och ändå blir det bråk. Hur är det då i familjer med sämre förutsättningar kan man fråga sig?"
Ja, hur är det med det? Hur jämlik är skolan?
Engagemanget från föräldrars sida är stort MEN, vilken utdelning ger det för den enskilde eleven? "Ganska snart insåg jag att det familjer bråkar mest om är läxor" Och de föräldrar som inte alls vare sig löst koden eller är engagerade, hur går det för barnen?
"Även om mycket annat är på lärarnas villkor så verkar det finnas en idé om att om bara föräldrarna engagerar sig så ska skolans problem lösa sig."
Har själv jobbat utifrån detta perspektiv. Det blir komplicerat och faktiskt mkt otydligt, särskilt i rollen förälder.
Den andra sidan av myntet: "Samtidigt så kan de föräldrar som jag har studerat också ifrågasätta lärarnas kompetens, så frågan är vem som disciplinerar vem." Komplicerar det i sin tur för läraren i förhållningssättet till föräldrar?
Kände på mig allt detta när jag var lärare, känner det supertydligt nu när jag är förälder till elev i åttan. Föräldrar blir stressade, stressar i sin tur barnet, vardagssituationen blir stressad. En j-la ond cirkel där sinnet inte är fritt och får utvidgas. Subjektiv -ja. Smått stressad över sonen -ja. Han skrattade och log, hade tillförsikt som liten, jag är livrädd att han ska förändras med kraven -frågan blir om jag ska behöva tänka så överhuvudtaget? Trygg och nyfiken, så är det inte längre.
"Så gott som aldrig talar man om läxor - trots att läxorna upptar en stor del av barnfamiljernas vardag. Jag hoppas att lärarna inser att det är ett stort arbete som föräldrarna gör. Ett stort arbete som dessutom leder till konflikter. "
Artikeln på Skolporten avslutas av Lucas Forsberg:
"En annan sak som jag vill lyfta upp till diskussion är att det här med läxor faktiskt är rätt komplicerat. Å ena sidan så uppmuntrar lärarna föräldrarna att hjälpa till med läxorna, å andra sidan så får föräldrarna absolut inte gå över gränsen och göra läxorna åt sina barn."
Detta sätter fingret på vad det handlar om anser jag.
Fd lärare och mor som faktiskt tycker skolan är skitjobbig just nu. Jag ska uppfostra och leda min son till vuxenlivet, men den tid vi har tillsammans handlar om läxor och tjat kring skolfrågor. Samtal om livet, aktuella/historiska/vetenskapliga händelser och annat praktiskt hinns inte med den korta tid vi har på kvällarna.***Stress***